Jag, min Diabetes och MOTION har aldrig gått bra ihop!..Jo det är ju meningen att motion ska förbättra ditt liv som Diabetiker, och det håller jag med om.. Men vägen dit är lång- för mig i alla fall..
Jag gör samma misstag varje gång jag BÖRJAR OM med mina tafatta försök att få ett bra liv = bra kondition. Jag har en liten blodad tand på att springa på löpband.. och jag tycker faktiskt att det är kul! Det finns inget bättre än att i slutet av mitt lilla maratonlopp få sprinta med ordentliga ÄLG-kliv och sträcka ut på benen!..
Ett problem som jag har att jag blir så fruktansvärt låg efter jag motionerat…vilket innebär att jag måste äta, och äta, och äta lite till för att över huvudet taget vara vid medvetande..Dilemmat är att jag är lite, eller ganska mycket insulinresistent..det innebär att en stor del av insulinet jag tar lagras i kroppen. Motion fungerar som en nyckel som öppnar upp för det lagrade insulinet att verka och då faller sockret platt pannkaka genom golvet ner i källar´n! Det låga blodsockret kommer som en våg över mig, och slutar inte fast jag äter utan fortsätter som en tsunami att välla in över mig..det är ganska utmattande efter en natt med TSUNAMILÅGT blodsocker..
Jag lär mig aldrig! Jag borde nöja mig med att börja med 1 km på löpbandet istället för 5! Och sedan öka på eftersom..I ett sådant här lägeJag borde egentligen ha en kontinuerligt blodsockermätare (CGM Continous Glucose Monitoring) Man monterar en liten sändare på sig själv som mäter blodsockret varje minut och sänder vidare till en mottagare så man lätt kan se vilka kurvor blodsockret har.. systemet varnar också när blodsockret börjar bli för lågt eller för högt..
Men.. det är bara att bita ihop och simma emot Tsunamin..konstigt att man överlever gång efter gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar